carolina nykvist

kim coga

    

    

allt tjafs hemma slutade med att jag ska betala 3000kr i månaden hemma. det känns sådär lagom ovärt, och jag har flytt hemmifrån över helgen i protest. mamma sa att skälet till att jag inte behövde betala hyra innan var att jag skulle spara det till att studera. Hennes argument må låta övertygande, och det är nästan så att man tycker att hon har rätt till att bestämma över mina pengar.

men, vem har sagt att alla pengar på mitt kapitalkonto automatiskt ska gå till studierna? det kontot har mest varit ett sätt för mig att hantera mina pengar, det har ju inte varit så att jag tänkt att jag ska spara de här pengarna till terminsavgifter varje gång jag satt över 5000 och haft 3000 kvar att leva på. jag har ju satt över extra mycket ibland för att jag ska ha råd med en ny dator till exempel, men nu ska de här pengarna tydligen ovillkorligt gå till studier och jag känner mig mest rånad. (när jag började spara och mest sparade till terminsavgift så satte jag över två-tre tusen kr, inte sex tusen)

Men, jag har satt över 3000 till henne nu (från mitt sparkonto), känns surt.

Allt det här har resulterat i beslutet att jag ska nog flytta hemifrån, det är ju lika bra.

(David fick leksandslakan av mig, han verkar gilla dem, det är ju bra)

  

som känts mestadels värdelös.

  

eftersom jag är jag har jag köpt ett par för små skor, då de var på rean. 

men eftersom jag är jag har jag hittat några jag fastnat för på riktigt strax efter. så nu är problemet löst, hoppas jag. jag har alltså köpt skorna på bilden över internet och de borde komma i slutet på nästa vecka typ?

om de passar och är som de ser ut så borde det vara lugnt. förutom att jag slängt bort 300kr och har ett par skor stående här hemma som ingen någonsin kommer använda. men de har ju sällskap av fler par i alla fall, så de behöver inte känna sig ensamma.

  

självklart har någon blivit sjuk och de ringer och frågar om jag kan jobba.

eftersom det känns som att man är en av dem som alltid måste ställa upp, 

och faktumet att jag faktiskt har planer så sa jag nej.

eller, nej snälla. 

de ringer om det blir kriskriskris, vilket det inte omöjligt kommer att bli. 

men även om de inte ringer känns det ganska bittert. för nu sitter jag här och vet 

inte vad jag ska göra. tänk om de ringer?

och om de inte ringer, så har jag slösat en massa tid på att sitta och oroa mig för

att de ska ringa. 

jag hatar de här.

  

   

om 10 dagar har vi svaret.

i alla fall. jag gillar massa saker, men som jag ändå känner att nej, det är inte jag. man kanske borde släppa det? om man gillar det så borde man väl kunna få det att funka?

om man inte kan ha eller göra saker på grund av att det inte är "jag" är det kanske ens uppfattning av vad "jag" är som är fel, och inte det man gillar?

äh, jag vet inte. jag skulle nog inte passa i blekrosa iof. kanske dags att sova och sluta svamla? ja.

   

   

en till grej, det här är inget påhopp på tilde, men det förstår man om man läser inlägget (hennes inlägg)

det där locket i örat visade sig vara öroninflammation, och jag tjöt hela natten för att det gjorde så ont. 

nu äter jag penicillin men inte är det mkt bättre för det. 

och jag har tydligen halsfluss också, men den verkade vara på väg att gå över. skönt att den kunde passera ganska obemärkt. alltid nått.

  

nu ska jag sätta mig och sova. sånt sysslar jag med. ligger jag så gör det ondare i örat, så sitta är det enda som hjälper något. jag har sån förbannad tur när jag är sjuk. eller?

   

   

  

jag dör över den här bilden från personalfesten (mest för att vi gömt oss inne i omklädningsrummet). det  var också kul (missade den i det äldre inlägget om roliga saker som hänt, så den hamnade här)

  

igår gick han tålmodigt med mig i sex timmar för att hitta en julklapp till mig. hans hittade vi efter 45 min.

idag så tog han kort på  mig när jag bad honom, fast han satt och läste om hockey på datorn. sen följde han med mig till jakan för att hitta en julklapp där. där köpte han mer än han skulle och bjöd därmed på mackan vi åt igår. jag längtar tills julafton när vi får våra julklappar.

jag är så förbannat jävla trött