carolina nykvist

kim coga

    

    

    

Man längtar året om, för det man har är aldrig bra nog.

Jag har just känt sanningen i klyschan att gräset alltid är grönare på andra sidan. Saker blir så mycket klarare när man skriver ner dem.

Jag har inte mycket att leva för men än mindre att dö för. Här går man runt lika tom dom vädret.

Det var dimma idag. Och det var grått. 

Man kände inte luften, den var varken kall eller varm. Precis som jag. 

Jag har tappat förmågan att känna. 

     

Det finns stunder då jag bara börjar gråta. Det finns stunder då jag önskar att jag kunde. Allt är så konstigt nu för tiden, även fast jag inte vet något annat.

Som en viskning i vinden om att saker skulle kunna vara bättre. Här går alla runt som lobotomerade tokjävlar utan att veta om omvärlden. Alla så isolerade i deras outgrundliga ensamhet. Eller är det bara jag?

Ta mig här i från. Ge mig något nytt så jag kan fördröja ledan.

Jag har lyssnat på samma CD-skiva 70 gånger, jag har upprepat "asså" 30 gånger i samma mening, jag har bott i samma rum i snart 10 år och nu är jag less. 

Jag får inte göra någonting och därmed är jag känslolös. 

Jag har tänkt samma tankar för många gånger, jag har tjatat på samma saker i flera år, jag har haft samma drömmar men de tog slut igår."

    

   

Även om jag typ skrattar lite åt mig själv idag så kan jag inte låta bli att känna igen mig.. I mig själv?

  

kollat på the war of the worlds och segat. bjuder på en bild inspirerad av filmen.

idag ska jag hem ..

allt tjafs hemma slutade med att jag ska betala 3000kr i månaden hemma. det känns sådär lagom ovärt, och jag har flytt hemmifrån över helgen i protest. mamma sa att skälet till att jag inte behövde betala hyra innan var att jag skulle spara det till att studera. Hennes argument må låta övertygande, och det är nästan så att man tycker att hon har rätt till att bestämma över mina pengar.

men, vem har sagt att alla pengar på mitt kapitalkonto automatiskt ska gå till studierna? det kontot har mest varit ett sätt för mig att hantera mina pengar, det har ju inte varit så att jag tänkt att jag ska spara de här pengarna till terminsavgifter varje gång jag satt över 5000 och haft 3000 kvar att leva på. jag har ju satt över extra mycket ibland för att jag ska ha råd med en ny dator till exempel, men nu ska de här pengarna tydligen ovillkorligt gå till studier och jag känner mig mest rånad. (när jag började spara och mest sparade till terminsavgift så satte jag över två-tre tusen kr, inte sex tusen)

Men, jag har satt över 3000 till henne nu (från mitt sparkonto), känns surt.

Allt det här har resulterat i beslutet att jag ska nog flytta hemifrån, det är ju lika bra.

(David fick leksandslakan av mig, han verkar gilla dem, det är ju bra)

hittade bilden på nån blogg nyss. gillar mkt. 

    

   

hade tänkt köpa ny dator snart, och sa det till mamma o håkan. vi kom in på hur jag ska spendera de pengar jag sparat ihop. jag sa att jag kanske inte alls hade tänkt att lägga dem på studie kostnad (som jag tänkt från början) utan göra något kul för dem, åka iväg eller så. och till skillnad från typ alla andra så var de sjukt anti. 

de sa att de pengarna var bra att ha när jag studerar för jag inte skulle kunna jobba, och att det var ju onödigt att "festa" bort pengarna, resa kan jag ju göra sen när jag gått i skolan och har jobb och bla bla.

  

blir seriöst ledsen att de inte vill unna mig att uppleva något nytt för de pengar jag sparat ihop själv. istället så tyckte de att jag utnyttjade dem för att jag antog att jag kunde bo kvar hemma. 

  

men seriöst, jag har varit i tyskland och på teneriffa. hur lång tid ska jag behöva leva kvar här? ska jag hinna gro fast innan jag kan se något annat eller? 

har jag helt fel, eller är det inte bättre att göra något jag kommer ihåg för mina tusenlappar istället för att spendera dem på toalettpapper och smågodis när jag pluggar?

hur mycket kommer jag känna av när jag är 40 att jag hade 20 tusen extra när jag pluggade, jämfört med att jag upplevde nått alldeles extra när jag var 20 år?

är det inte bättre att göra nått riktigt och minnesvärt än att bara leva bekvämare under en tid?

    

om någon vill stötta mig i det här så är det mycket välkommet. jag är så irriterad

bild från style.com

   

att vara med alicia är lite som att gå i terapi. jag lyckas för det mesta komma därifrån med nya insikter och en aning mer inspiration. en bra dag.

  

(tre semlor har jag ätit. och 13 bullar)

fullt upp.

  

<3

bilder från imdb och google

egentligen känner jag väl mest för att sitta på en balkong i frankrike i sommarnatten, lyssna på jazz och dricka rödvin, men det är ju ganska långt bort. så sitter i davids kök och äter godis.

vi ska till söder om ett tag och kolla sec. hand butiker. en basker skulle man haft nu.

   

    

new york skulle vara fint att besöka.

  

har skapat en mycket bra morgonrutin. lyssna på sinatra och göra nyttiga saker. mkt bra.

  

jag vägrar tydligen bli frisk, men ska jobba idag iaf. drömmer om sommaren och kom på att jag fortfarande inte framkallat några engångskameror. jag är ju helt hopplös

  

tiden går och snart kanske allt känns lite lättare och kanske försvinner snön en dag och kanske får man en ingivelse. jag är snart 20 år men har faktiskt ett tag på mig att leva och allt behöver inte hända nu. visst?

   

   

varför verkar relationer alltid så naturliga på film? (jag vet, karaktärerna är inte så komplexa att de skulle kunna ha någon komplicerad relation och bla bla) men det stör mig.

på film så är ju inte allt heller svartvitt alltid, de är ju inte alltid dödsfiender eller bästisar, men de verkar alltid vara på samma nivå. 

    

såg lite på spiderman 3 för ett tag sen. där tror ju typ nån snubbe att spiderman, som är den här snubbens bästis, har dödat snubbens farsa. så då hatar han honom och ska döda honom och så där. i slutet behöver spiderman snubbens hjälp, så han går till snubben som tidigare försökt döda honom för att be om hans hjälp .. självklar så får han ju dissen, men sen blir snubben typ lite guidad i livet av butlern under ett litet ömsint samtal så då ändrar han sig helt och hjälper spiderman i sista sekunden. sen ligger snubben och dör, och då är allt förlåtet och dom typ "DU ÄR MIN VÄN" spiderman: "DIN BÄSTA" sen dör han. 

jag undrar, vad hände med att spiderman dödade hans farsa? missade jag något eller förlät dom varandra lite sådär hux flux efter allt som hänt med knivhugg och sånt för att de var bästa kompisar, typ som om de varit något övermänsklig förbund mellan dem?

  

inte för att vara tjatig, men det känns inte riktigt bra. 

jag börjar för det första fundera på om min mor kan ha rätt, jag kanske inte har så bra värden. jag äter ju trots allt mest godis, och så fort jag blir lite ledig så blir jag sjuk. har haft feber nu på min ledigs helg. typiskt otur.

sen har jag kommit fram till att jag kanske har sån där prestationsångest när det gäller sk. skapande. jag hade ju tänkt söka någonstans till hösten men har inte skapat något att söka med. 

sen vet jag inte ens vad jag vill göra längre. jag vet inte vilka skolor jag vill söka till, vet inte varför, eller vad jag håller på med alls faktiskt.

det jag vet är mitt schema i några veckor framöver. jag sitter och tittar i min kalender och får ångest. jag vill inte det här, jag vill ha ut mer av mina dagar. allt jag gör är att jobba och äta. det är inte min grej.

   

  

så, vad jag har kommit fram till är att jag ska börja äta bättre, sånt man ska äta. bönor och sånt. väldigt ospännande men så svårt kan det ju inte vara.

sen så behöver jag ju faktiskt inte börja i skolan i år heller. jag kan ju faktiskt hitta på något annat med mitt liv tills jag vet lite mer.

att åka bort har jag hört är bra från flera håll. jag tror jag ska satsa på det. vet inte vart och med vem, men det skulle vara fint. se världen lite, få lite nya perspektiv kanske.

sen ska jag nog byta jobb nån gång också. inte bara för att det gör mig försoffad och allt sånt, men det är ju verkligen inte vad jag vill och  jag är ju inte bra på det heller. 

  

förlåt för uppsatsen. ses när jag är frisk?

(bild från google för att sätta känslan)

    

dagen har varit trevlig, har sprungit runt med fyra tjejkompisar, fikat och typ sånt tjejigt (som jag liksom aldrig gör annars).

  

låter det inte som en början på en 80-tals tjejfilm? förutom det i parentesen då.

 

känns som en.  men inte för den delen dåligt, ganska kul.

  

(idag sa jag att cissi var det minst gulliga kompis jag har. men jag måste nog ta tillbaka det. hon är nog ganska gullig, men jag väljer nog att se hennes andra sidor mer, för de är mer lika mig. (gullig är nog det ord som beskriver mig minst av allt typ))

   

det som beskriver det här inlägget mest av allt är nog osammanhängande. (eller parentesfullt)

• jag har faktiskt fått längre hår, jag har nog bara vant mig.
• jag hittade goda torkade bär vid müsli mix hyllan, mycket billigare än dem vid naturgodiset, och jag åt därför en väldigt god frukost idag.
• jag har så mycket kläder jag tycker är okej, så jag kan inte bestämma mig vad jag ska ha på mig på den där jäkla festen imorn.
• jag ska dricka billig öl i morgon.