carolina nykvist

tur att jag är tonåring så jag har något att skylla på.

(bild från google, sjukt snygg om man kollar på den i större format)

   

   

jag känner mig lite sådär tonårsdeprimerad eller nått.

varför verkar relationer alltid så naturliga på film? (jag vet, karaktärerna är inte så komplexa att de skulle kunna ha någon komplicerad relation och bla bla) men det stör mig.

på film så är ju inte allt heller svartvitt alltid, de är ju inte alltid dödsfiender eller bästisar, men de verkar alltid vara på samma nivå. 

    

såg lite på spiderman 3 för ett tag sen. där tror ju typ nån snubbe att spiderman, som är den här snubbens bästis, har dödat snubbens farsa. så då hatar han honom och ska döda honom och så där. i slutet behöver spiderman snubbens hjälp, så han går till snubben som tidigare försökt döda honom för att be om hans hjälp .. självklar så får han ju dissen, men sen blir snubben typ lite guidad i livet av butlern under ett litet ömsint samtal så då ändrar han sig helt och hjälper spiderman i sista sekunden. sen ligger snubben och dör, och då är allt förlåtet och dom typ "DU ÄR MIN VÄN" spiderman: "DIN BÄSTA" sen dör han. 

jag undrar, vad hände med att spiderman dödade hans farsa? missade jag något eller förlät dom varandra lite sådär hux flux efter allt som hänt med knivhugg och sånt för att de var bästa kompisar, typ som om de varit något övermänsklig förbund mellan dem?

     

    

inte för att va sån, men hade nån försökt döda mig, hade jag nog inte kommit och bett om hjälp eller sett dem som min bästa vän. men det kanske bara är jag.

    

   

men det är svårt att hitta vänner. alla människor man inte känner är så konstiga ..

MEN Spidey dödade ju inte Harrys pappa! Det var Harrys pappa som var ond och skulle döda Spidey men blev dödad av sig själv (för superhjälten dödar aldrig någon). Och så var det Harry som levde i förnekelse tills han själv blev ond. När han skulle dö insåg han alltihop och erkände för sig själv och alla andra, och Spidey som är så förlåtande har hela tiden vetat att det där är lite galenskap/förnekelse/revolt och han förlåter såklart för han är så fin!

Hah! Jag tror inte budskapet nådde in i min för ovanlighetens skull inte kristallklara och knivskarpa hjärna bara. Jag såg frågeställningen "vad hände med att spiderman dödade hans farsa?" och så glömde jag bort att det inte var det inlägget handlade om. Jättebra

Tack, jag är lycklig över draken, men kan tyvärr inte visa för jag gav bort honom i fölsedaspresent. Jag pluggar. Du jobbar. Jättebra, vi ses i livet efter detta!