Brev till dig som aldrig riktigt försvann



Allt är så konstigt nu för tiden.
Är det konstigt att jag fortfarande tänker på dig ibland? Undrar hur du mår, vad du irriterar dig på om dagarna och vad du tror om framtiden.
Undrar vad du skulle tycka om mig nu, om jag fortfarande är samma person eller om vi inte skulle känna varandra riktigt. Undrar om du skulle bli besviken.
Jag har gjort så mycket konstiga saker. Jag har virrat bort mig i tiden och i äventyr som dök upp, träffat så mycket människor som bahandlat mig på ett sätt som var otänkbart i vår värld där fifa var ett problem. Jag har tänjt på gränser och tappat bort mig själv och uppfunnit mig om igen i omgångar.
Jag har velat fram och tillbaka, fastnat, gnällt tagit mig samman och handlat på impuls och fördrivit mycket tid. Och hela tiden har du funnits med. Allt har förändrats och det är svårt att komma ihåg hur det var, och varför det blev som det blev, nu kommer jag mest ihåg hur jag blev som jag blev.
Är det konstigt att du är så långt bort ifrån glömd? Kommer det alltid vara så?
Skulle kunna säga att du alltid har en plats i mitt hjärta, men det låter ju så löjligt och jag vet inte om det är sant.
Men jag hoppas att framtiden som väntar dig är framtiden du vill ha. Och jag hoppas du är lycklig.
Det skulle vara kul att ses nångång igen.

Buss på dig. Bara för att vi var så fläckfria, och allting var så stort.

tankar

säg vad du känner här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bara för att vi vill finnas till

RSS 2.0